Det har varit en hel del tråkigheter här på slutet. Dels har jag var sjuk, men sen så har min fina, fina farfar gått bort samt att vi har en mycket god vän som blivit svårt sjuk:( Ibland känns det som om allt händer på samma gång... Att farfar gick bort har nästan varit väntat, 95 år blev han och har de sista åren bott på sjukhem pga av demens. Men även ifall tiden var inne, så känns det ändå inte rätt. Han var en så fin man, hade massor av vänner och var en otrolig historieberättare. Det känns så tråkigt nu när denna generation håller på att försvinna. De har ju hunnit uppleva så mycket och sett en helt otrolig utveckling av samhället. Tänk att minnas sin första biltur, hur det var vid världskrigen, när TV:n kom osv, osv.

Ett av hans största intresse var fiske och otaliga är de timmar som han varit på sjön. Fisk var även något han älskade att äta och började ofta dagen med sik och en panna potatis, kanske framför allt sen han blev änkeman:)

Här har vi en bild på hans sista båtfärd där han styrde själv. Vi hade varit ute på Snöan och var på väg in mot land, farfar och min syster med sambo och barn i ena båten och vi i den andra båten. Efter en liten stund la motorn av på farfars båt så det blev till att boxera, men han satt så nöjt och sken som en sol för så här bra hade båten aldrig gått:)







Jag kände en stor vemod idag när jag kom hem eftersom begravningen är i morgon. Jag vill verkligen inte, begravningar är så jobbiga att gå på...

Men så såg jag plötsligt att min hibiskus slagit ut under dagen med en så fin blomma och jag blev alldelens glad i hela kroppen. Tänk så lite det behövs:) Det som är lite extra roligt är att om det finns folk som har gröna fingrar så är mina kolsvarta, men nu har jag äntligen fått en blomma att blomma:) Visserligen ska jag vara fräck och klippa bort den redan idag för att ge den till våran sköldpadda. Hon kommer att bli så glad över sitt godis:) Det finns fler knoppar så förhoppningsvis kommer det mera:)



Hibiskusen står inte i någon vanlig kruka, utan i en gammal plåtburk som jag har satt tyg runt. Kul och rätt fint tycker jag:)

KRAM!

Åremössa

Mitt i julhandeln hittade jag ett parti Rustika novita, ett garn av ull och akryl, på Rusta väldigt billigt. Jag köpte ett gäng med nystan i olika färger och trodde att det skulle räcka till en mössa var till barnen samt halsdukar. Men tji fick jag:) De blev omåttligt populära och fick genast önskemål från barnens kompisar och givetvis stickade jag även mössor till dem:) Nu råkade bara en mössa hamna på bild, en av dem i svart och lila, men det är inte så noga:) De är populära hos barnen och det är det viktiga:) Så här i efterhand så skulle jag ha köpt dubbelt så mycket garn, men det är ju inte lätt att veta. Jag har varit och tittat om det finns mer, men tyvärr är det slut.

Jag har stickat dem som Åremössorna, dva 38 maskor som resårstickas till lämplig längd och sedan sytt ihop den. Snabbt och enkelt, precis i min smak:) Jag har även fodrat dem med fleece så det inte blåser rakt in i de små öronen.